Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Predikningar från åren 1859—1872 - Kristi förklaringsdag 1859
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PREDIKNINGAR 29
omsider tillstundar allo världena. »Herren skall» — så
predikade Paulus en gång på domsplatsen i Aten (Ap.
Gäm. 17) — »döma jordens krets med rättfärdighet
genom den man, i vilken han det beslutit haver.»
Denne man är Jesus Kristus.
I dessa hänseenden är således världen att betrakta
såsom en gåva av Fadren åt Sonen. Såsom sådan
måste också världen i någon mån vara delaktig av
Sonens härlighet.
Se vi då på världen, sådan hon nu framställer sig
för vårt öga, så kunna vi icke underlåta att i den
spåra mycket skönt och härligt. Det kan icke falla
oss in att — med en slags förmäten stolthet över
det ljus, som Guds särskilda uppenbarelse skänkt
oss i ordet — ringakta och förbise de spår av sin
eviga härlighet, dem -Gud nedlagt i skapelsen. Nej,
vi älska Guds Ord — ty där talar Han till oss på ett
språk som vi kunna förstå; där låter Han oss veta
sin vilja och råd om vår salighet — men vi älska också
Hans verk i naturen; ty även där har Han nedskrivit
stora och härliga sanningar, fastän vi icke alltid kunna
läsa bokstäverna.
Vad den skapade världen sålunda äger skönt och
härligt, det har hon från sin skapelse av Fadren genom
Sonen; och att detta sköna och härliga fortvarar och
lever, det har hon därigenom att Sonen (som är Guds
härlighets sken) bär allting med sitt kraftiga ord. Detta
har således sammanhang med de tvenne första
hänseenden, uti vilka det nyss sades, att världen var en
gåva av Fadren till Sonen.
Men även med avseende på återlösningen och den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
