Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Predikningar från åren 1859—1872 - Kristi förklaringsdag 1859
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PREDIKNINGAR
31
det också sägas om alla människor utan
undantag, att de få se Sonens härlighet.
I den gåva, som av Fadren i tidens begynnelse
överlämnades åt Sonen, utgjorde människan den skönaste
prydnaden. Hon ägde fullkomligheten, som satte henne
främst i den jordiska Skapelsen. Hon skulle vara den
varelse, vilken på det klaraste och renaste sätt
återspeglade Guds egen natur.
Sådan utgick hon då från Skaparens hand. Hon
var ett Guds beläte, ja just också ett Sonqns
beläte; ty i historien om människans Skapelse —
sådan den framställes för oss i 1 kap. av I Mose Bok —
finner man, huru därvid försiggår liksom en
rådplägning mellan Gudomspersonerna och det heter
således: »Låt oss göra människan till ett beläte det
oss likt är.» (1 Mos. 1:26.) Och så skapades
människan till ett Guds beläte, ett Sonens beläte,
och blev därigenom delaktig av Sonens
härlig-h et.
Att denna härlighet icke alltid förblev obefläckad
och ren, det veta vi både av Skriftens underrättelse
och av den dagliga, sorgliga erfarenheten av ett
fördärvat hjärta. Människan föll. Hon skiljde sig från
Honom, av vilken hon ägde både sin härliga
varelse och sin härliga salighet; och
därigenom förlorade hon visserligen icke den förra —
d. v. s. de företräden hon ägde såsom människa —
utan den sednare, nämligen den saliga beskaffenhet,
hennes varelse ägde i föreningen med Gud.
Betrakta vi då en människa, sådan hon av naturen
visar sig vara; så måste vi väl erkänna, att om där
också icke finnas de egenskaper, vilka stämpla en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
