Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Predikningar från åren 1859—1872 - Segern som övervinner världen (13 Sönd. e. Tref. 1866)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
PONTUS WIKNER
Adam var endast den första människan och den förste
mänsklige syndaren, från vilken vi timligen härstamma.
Till Kristus står mänskligheten i ett innerligare
förhållande; mänskligheten är till genom honom icke
allenast timligen och lekamligen utan andligen och
evigt. Johannes säger om Kristus eller det personliga
ordet: I begynnelsen var ordet, och ordet var när
Gudi, och Gud var ordet. Detsamma var i
begynnelsen när Gud. Genom det är allting gjort, och det
förutan är intet gjort, som gjort är. Äger nu allting
sin tillvaro i och genom Kristus, Sonen, så gäller
detta om mänskligheten, och han har därföre i sig
kunnat upptaga mänskligheten, även sedan den i Adam
fallit, ty även den fallna mänskligheten är dock en
mänsklighet och äger sin tillvaros rot i Sonen, Kristus.
Kristus har i sig upptagit den fallna mänskligheten,
med all den synd, som densamma vidhäftade, och
med alla de kval, som i synden ligga. Därföre kunde
det i sanning sägas: att han bar världens synd, att
han blev oss av Gud gjord till synd, att han är
försoningen för våra synder, att han blev en
förbannelse för oss, och så vidare. Det är inga bilder blott,
när skriften talar så till oss om Sonen; det är fulla
verkligheter, verkligheter, på vilka vårt eviga väl beror.
Men i och med detsamma, som Kristus i sig upptog
all världens synd, gjorde han henne också till intet
i sig. Ty i honom fanns den fullkomliga helighet,
vars motsats synden är, och därföre måste synden
försvinna vid själva detta upptagande och av
heligheten utplånas. Synden var fiendskap, men Kristus
var oändlig kärlek, och i detta kärleksdjup blev synden
fördränkt, fiendskapen övervunnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
