- Project Runeberg -  Skrifter / 9. Predikningar. I. 1859-1877 /
73

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Predikningar från åren 1859—1872 - Tal till nattvardsungdomen i Övra Ullerud vid deras första nattvardsgång den 26 augusti 1866

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PREDIKNINGAR

73

enligt mänskliga lagar. Om du gör det rätta endast
därför att människor så vilja hava det eller därför att det
skaffar dig beröm och lycka, — då handlar du ju
så, som om du med Qud ej hade något att göra,
och då är du i ditt leverne utan Gud! — Det är
mycket möjligt, att åtskilliga bland Eder, älskade barn,
äro utan Gud. Det är icke ljuvt att säga eller
smickrande att höra; men i en stund som denna, då det
gäller att fatta föresatser för tid och evighet, när
den Rättfärdige själv står mitt ibland oss för att höra,
vad som till Eder säges, vågar jag icke gömma
sanningen bakom det för örat angenäma.

Sätten I värde på smicker, då skall världen nog
icke spara på den gåvan; hon är frikostig nog på
allt sådant, som förgås. Men här, vid livets skiljoväg,
vore det väl meningen att få reda på det, som evigt
består.

2) Josia sökte detta, han sökte sin faders, Davids,
Gud. Han hade honom icke förut, men han behövde
honom; annars hade han icke sökt honom. I haven,
unge vänner, att härvid erinra Eder en omständighet.
Josia var en konung. I det praktfulla Jerusalem bodde
han, omgiven av all den glans, varmed Österlandets
furstar plägade hedras. Tusen lyssnade till hans ord
och gåvo akt på hans minsta vink. Från åtta ärs
ålder ägde han ingen herre över sig och det är icke
troligt, att han mer än andra unga furstar kunnat
undgå lycksökares smicker. Allt detta kunde vara nog
att berusa en ynglings sinne. Och dock kände han
i sitt sextonde år, att det var något, som han behövde,
och att detta var något, som han ej ens på tronen
kunde leva förutan — bekantskapen med Gud och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 14 16:10:33 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/9/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free