- Project Runeberg -  Skrifter / 9. Predikningar. I. 1859-1877 /
130

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Predikningar från åren 1859—1872 - Promotionspredikan (Den 31 Maj 1872)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

130 PONTUS WIKNER

sammans och bortbyta det mot en enda liten gnista
av verkligt liv här innerst i själens innandömen, där
det blivit så dött och tomt, och dit han icke med
bästa vilja kan förmå sig att inflytta sina naturlagar
eller språklagar eller ens sina tankelagar, icke för
att de icke gå dit, men för det att de dit inbragta
uppenbara sin outsägliga fattigdom och oförmåga att
riktigt fylla ut människoandens innersta helgedom.
Det finns ingenting, som så förfärar tanken, som det
tomma, och det finns ingen tomhet, som inger en så
isande fasa, som tomheten på liv funnen där, varest
själva livskällan skulle uppspringa, i min själs innersta.
Den ibland eder, som icke kan lämna den egna
erfarenhetens intyg om sanningen av vad jag säger,
han är antingen en sällsport lycklig och Gud
hängiven människa, eller ock har han aldrig på allvar
varit betänkt därpå att göra sig till verklig människa,
på samma gång han gjorde sig till en vetenskapernas
idkare och därmed dock gjorde anspråk på en
mänsklig företrädesrätt och ville taga arv av mänsklighetens
förgångna andliga arbete. Men jag vet, att saken är
oss alla bekant, och det kan icke gärna annorlunda
vara, än att ett rop efter liv någongång framsprungit
ur vart och ett bröst, som i dag fyllts av festens glädje
eller önskat att kunna fyllas därav. Nuväl, till var
och en särskilt bland oss vare det i dag sagt, att
G u d är den, som gör allting levande. Du kunde tänka,
min broder, att därmed är ingenting nytt sagt utan
endast en gammal sanning upprepad. Du misstar dig:
detta är någonting alldeles nytt och är någonting,
som aldrig blir gammalt. Väl är det sant, att det
är någonting, som länge blivit sagt och eftersagt;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 14 16:10:33 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/9/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free