- Project Runeberg -  Skrifter / 9. Predikningar. I. 1859-1877 /
153

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sex predikningar ur Religiösa meditationer III (1874) - Jag säger dig, unger man, statt upp! (16 Sönd. efter Tref.)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PREDIKNINGAR

153

sådana, så sker det i all tysthet och glömmes snart.
Hurusomhelst: du tänker icke med allvarlig
angelägenhet på de eviga tingen, på Gud och hans rike. Min
vän, jag säger dig först: du följer till graven dig
själv; gudsbelätet i dig — ty ett sådant hade en
gång även du — är dött för dig, och du håller på
att begrava det, begrava det djupt under idel
världsliga tankar, avsikter och mödor. Du har i denna slags
jord, denna visserligen på sin yta blomsterströdda
och fruktbärande mull, grävt en grop så djup, och
ännu djupare vill du ha henne, och där skall du
nedsänka gudsbelätet, som dött i dig, och sedan trösta
dig med det, att det ändå, åtminstone tills vintern
kommer, växer vackra och ögonfägnande rosor på
graven. Unge vän, vad tänker du på? Detta
begrav-ningsarbete måste inställas. Jagsägerdig, unger
man, statt upp. Nej, det är icke mitt ord: det är
hans, som uppväckte den döde ynglingen i Nain, och
som en gång till livets eller domens uppståndelse
skall uppväcka dig och alla döda. Han nalkas dig
i denna stund: han ser, huru du följer till graven,
huru du, obegripliga människa, utan tårar följer till
graven det heliga och rena gudsbelätet, den outsägligt
älskade och outsägligt älskvärda avbild av sig själv,
som han åt dig utbad sig av sin Fader och åt dig
genom lidande och dödsnöd frälste och så verkligen
gav åt dig. Och denna himmelska varelse, vars skönhet
är en avglans av Guds egen, och inför vilken all
jordisk härlighet sannerligen bleknar, den har du
kunnat låta hungra och törsta till döds; och nu följer
du honom till graven, lugn såsom om ingenting
förefallit, och såsom om du icke själv vore mördaren.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 14 16:10:33 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/9/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free