Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sex predikningar ur Religiösa meditationer III (1874) - Upp, mot de ammoniter! (4 Böndagen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PREDIKNINGAR
171
brukade de nu föra denna segerbringande underpant
med sig; och de förnummo dä, att Herren var dem
nära. Vi hava att följa deras exempel. De hade
förebilden, vi hava det förebildade. Vi hava den
sannskyldiga Guds ark, den redan förlåtna synden, den
redan fullbordade lagen. Denna ark skola vi taga med
oss. Varthän? Mot fienderna, och, såsom vår
text säger: genom öknarne. Det är icke sagt,
att vägen därföre skall föra oss långt undan: fienderna
och öknarne ligga nära nog. De Ammoniter voro
efter köttet Israels fränder: de voro avkomlingar av
Lot, Abrahams brorson, och Israel hade vid sin
invandring till det förlovade landet fått Guds befallning
att skona dem just såsom Lots barn. Så nära kunna
våra fiender vara oss: de kunna stamma av vårt
eget kött och blod. Ja, ur vårt eget kött och blod,
ur vår egen naturliga människa, vilken vi fått Guds
befallning att inom vissa gränser skona och vårda,
kunna de uppspringa, dessa mot gudsbelätet fientliga
makter, som fresta oss till synd. Och när så är, måste
vi draga mot dem i härnad. Vilja de smäda vår Gud
genom att bära vanhelgande hand på hans beläte,
så måste de dö: deras naturliga frändskap med vår
naturliga människa skall och får ej skydda dem.
Be-tänken detta, I ynglingar, som så lätt frestens att giva
efter för denna ljugande tanke: »detta är naturligt,
alltså bör det ock kunna få ske». Det är naturligt,
att jag hämnas en liden oförrätt och avskyr den som
förolämpat mig: alltså må det ock ske. Detta och
mycket annat skall man säga eder vara naturligt, och
därföre inom vissa naturliga gränser tillåtligt, och
edert illfundiga hjärta skall säga sitt i början
tve
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
