Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sex predikningar ur Religiösa meditationer III (1874) - Upp, mot de ammoniter! (4 Böndagen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174 PONTUS WIKNER
och systrar, och därtill sitt eget liv, han
kan icke vara min lärjunge; och vilken
som icke bär sitt kors och följer mig,
han kan icke vara min lärjunge (Luce. 14:
26, 27).
Ut alltså i öknen! Du kära ungdom, som ju för
manhaftighetens skull brukar älska att våga något:
våga nu en gång detta för Guds och din eviga
frälsnings skull! Låt dem fritt falla, dessa lojhetens och
bekvämlighetens och njutningsbegärets band, som
binda dig; eller rättare: slit dem i Guds namn, ty de
falla icke av sig själva. Slit dem och gör en gång
med Guds hjälp ett äkta manligt provstycke: våga att
gå genom öknen försakelsens väg! Det gäller en
strid på liv och död: det gäller, om gudsbelätet i dig
skall leva eller, åtminstone för dig, dö för evigt. Här
är en ära att vinna och en skam att undfly, en skam,
som annars en gång skall bliva outhärdlig, men en
ära, som ingen världserövrare vunnit större. Så drag nu
åstad, du unge stridsman, och Gud vare med dig!
Kanske skall din väg gå ej blott genom ödemark utan
även genom natt och död: men går du rätt, så går
ju din väg österut, därifrån ljuset kommer, och helt
visst kan du då inför Gud säga efter, vad en inspirerad
sångare i våra dagar sjungit:
Gjennem Natten, over Døden,
Ser jeg Skimt af Morgenrøden —
eller ännu hellre det gamla beprövade av David:
Om jag än vandrade i en mörk dal,
fruktade jag intet ont; ty du är när mig (Ps.
23:4).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
