- Project Runeberg -  Skrifter / 9. Predikningar. I. 1859-1877 /
193

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sex predikningar ur Religiösa meditationer III (1874) - Gud, min hjälp (1 Böndagen)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PREDIKNINGAR

193

övergiver eller bortstöter i sanning ingen annan än
den, som själv övergiver och bortstöter Gud, vilket
är just det, som sker, när människan faller ur nåden i
otro. Men därjämte frambäres här också av den
troende bedjaren en bön, att Gud så mycket som möjligt
måtte hålla honom förskonad från det fördöljande
eller skenbara övergivande, som icke sällan träffar de
trogna, och som för dem är så smärtsamt. Då det
likväl ibland är de trogna nyttigt, att Herren för
dem fördöljer sitt ansikte, och detta icke heller för
dem själva kan vara helt och hållet obekant; så består
det, som den troende människan i detta Guds
fördöljande isynnerhet fruktar för, och som hon då
genom bönen söker avvända, däruti, att detta
fördöljande skulle bringa henne i misströstan och
förtvivlan och dymedelst döda hennes tro och bringa henne
i mistning av Guds nåd. Således ligger även i den
delen av hennes bön en åkallan till Gud, att han
ville bevara henne i nåden. Vi vilja ett ögonblick
dröja vid de särskilda punkterna av den anförda bönen.

1. Fördölj icke ditt ansikte förm i g.
Guds ansikte är Guds förnimbara personliga väsen.
Ingenting är ett så synbart och påtagligt uttryck för
vad en person i sitt innersta är och går för, som
hans ansikte. Ett barn, som ännu icke hunnit lära
sig betydelsen av mänskligt tungomål, kan dock i en
annan människas ansikte läsa den välvilliga, den goda,
den stränga eller den vredgade sinnestämningen. Det
har därföre med all rätt blivit skriftens vana att giva
namnet ansikte åt personen själv, när hon särskilt vill
framhålla, att personens innersta är lagt i dagen och
är taget med i beräkningen. Och samma uttryckssätt

13. — Wikner, Predikningar. I.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 14 16:10:33 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/9/0193.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free