- Project Runeberg -  Skrifter / 9. Predikningar. I. 1859-1877 /
200

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sex predikningar ur Religiösa meditationer III (1874) - Gud, min hjälp (1 Böndagen)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

200

PONTUS WIKNER

Det förskjutande, som betecknas i uttrycket: »drag
icke handen ifrån mig», är ett sådant, som
uppkommer därigenom, att man upplöser det
sammanbindande bandet och så låter det lösta föremålet
fara. Det finns mellan Gud och människan ett band,
som aldrig kan upplösas och som gör, att människan
aldrig kan komma utanför inflytelsen och
förnimmelsen av Guds heliga väsende, så att, om hon icke erfar
det såsom för sig en välsignelse, så måste hon erfara
det såsom en förbannelse. Men det kan också mellan
Gud och människan knytas ett det innerligaste
fränd-skapens band, bandet mellan fadren och det till hans
beläte födda barnet. Detta är det ljuvaste av alla band,
som kunna fästas vid en människosjäl: det är ett
evlghetsband, som drager himmelen med sig. Men
därjämte finns det ock ett tredje band, som Gud söker
inkasta i människosjälen för att dymedelst draga henne
så mycket till sig, att han med henne kan knyta det
guddomliga faderskapets band. Detta band är
sammanvävt av alla de yttre eller inre föremål, som kunna
begagnas såsom ett medel för själens omvändelse och
närmande till Gud. Det är nu den trognes bön, att
intetdera av dessa band måtte brista; och om så illa
skulle vara, att det förra bandet för någon tid skulle
upplösas — det Gud förbjude! — han åtminstone
icke måtte tillåta själen att slita även det senare, utan att
Gud då i sin nåd ville använda det till att åter draga
själen till sig, göra henne till sitt barn och rädda
henne för evigheten.

5. Såsom grund för denna bön åberopar
bed-jaren, att Gud är hans salighet, eller egentligen
hans frälsnings Gud, så att han har sin
rädd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 14 16:10:33 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/9/0200.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free