- Project Runeberg -  Skrifter / 9. Predikningar. I. 1859-1877 /
208

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sex predikningar ur Religiösa meditationer III (1874) - Herren, min del (2 Böndagen)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

208

PONTUS WIKNER

eller förtvina. Det må i det utvärtes bliva hur trångt
och kvavt och ångestfullt som helst, och det må tid
efter annan huru mycket som helst förnimmas så,
som om den andliga torkan och branden hade sträckt
sig ända in i hjärtat: därinnanför bor i alla fall den
hugsvalande anden med sitt ojävaktiga vittnesbörd om
rättfärdighet och liv, ett vittnesbörd, som omsider
skall göra~sig hört och förnummet även för den
ifrågavarande själen själv, så att hon med fröjd kan säga
efter de trons och förtröstningens ord, som Guds
Ande förestavar henne.

Ett uttryck av en sådan själs tillstånd äro de ord, som
i dag utgöra vår text. Herren är min del, säger
min själ; därföre vill jag hoppas uppå
honom. Herren är god dem, som hoppas
uppå honom, och den själ, som frågar
efter honom.

Det första som vi härvid hava att besinna, är detta
ordet: så säger min själ. Alltså, det, som säges,
är icke längre ett blott utvärtes ord. Härmed nekas icke
att det, som säges, även kan vara ett utvärtes ord,
sagt av den eller den eller funnet i den eller den
boken. Det nekas till och med icke, att i denna
världen Guds ords tankar först måste möta oss utifrån,
innan de av Guds Ande kunna inläggas i våra själar;
men det ordet, som födde själen på nytt, det blev så
inplantat av ’Guds Ande i själen, att det, ifrån att
tillförene hava varit blott ett Guds ord, talat till
eller om den människan, nu är vordet ett Guds
och människosjälens gemensamma ord,
så att den pånyttfödde äger rätt att på fullt allvar säga:
min själ sägerA utan att detta på minsta vis
stri

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 14 16:10:33 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/9/0208.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free