Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sex predikningar ur Religiösa meditationer III (1874) - Det fariseiska sinnet (1 Sönd. efter Tref.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PREDIKNINGAR
225
skall stödja sig på det utvärtes, så är det alldeles i sin
ordning, att människan gör detsamma, och då
kommer även hennes rättfärdighet att vila på sådant,
som hon i det yttre kan åstadkomma. Hit hör ock
fariseismens världskärlek och girighet; ty är det
nu en gång så, att de utvärtes tingen hava denna vikt,
att de allena kunna på ett ovedersägligt sätt vittna
om Gud, så är det just i Guds namn en nödvändig
sak att behandla dem såsom de högsta och
dyrbaraste föremål, och det världsliga sinnet har därmed
fått så att säga ett guddomligt berättigande. Men mot
allt detta sätter vår Frälsare sin heliga försäkran, att
icke ens om den högre saliga världen •— genom
uppenbarelsen av en hänsoven salig ande — inbröte i denna,
så att vi kunde se henne med våra ögon eller med
våra öron höra henne vittna om Gud, skulle vi äga
rätt att därpå stödja vår tro, framför det
vittnesbörd, som Guds Ande med sitt ord dagligen och
stundligen vill inlägga i våra hjärtan. Därföre må vi
börja med att låta Guds ord omskapa vårt inre, och
sedan skall nog också de utvärtes tingens och
gär-ningames vittnesbörd icke utebliva, till dess de yttre
tingen en gång bliva så förvandlade, att det icke
längre för någon kan vara tvetydigt, vad de i sanning
hava att säga om Gud och guddomliga ting.
Och nu till sist en enda erinran: vi äro alla
fariséer! Vi äro det alla åtminstone iden
meningen, att i någon vrå av vår själ ännu ligger gömd
en spillra av det fariseiska väsendet. Detta skall följa
oss, så länge det ännu finns kvar hos oss någon
ouppriktighet och dubbelhet i vår ställning till Gud;
och denna finnes i rikt mått även hos den omvände,
15. — Wikner, Predikningar. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
