Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Predikningar för skolungdom hållna vid Uppsala elementarläroverk (1875 och 1877) - Kyldelsmässodagen (1877)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PREDIKNINGAR
231
även under formen av ett liv, komma även
hednafolken till del, så att i så måtto skulle den väntade
konungen nedbryta skrankan mellan jude och
hedning och under sin spira förena alla folk. Men detta
skulle ske till Israels pris, alldenstund på detta sätt
Israel genom den ur dess sköte framgångne Messias
skulle bliva medlet därtill, att sanningens gåva kom
alla folk till del, och alla folk skulle sålunda
sammansluta sig kring Israels banér. Simeon såg alltså i
andanom framåt mot ett stort mål, det samma vilket
vi ännu i förbidan motse såsom i sin fulländning ännu
ett tillkommande, då det, enligt Kristi ord, skall varda
ett fårahus och en herde. Han såg väl icke, vad vi
nu se, att förverkligandet av detta stora syfte skulle
varda utbrett över årtusenden, och att därunder många
skiftningar mellan mörker och ljus skulle inträffa,
ja, att Israel själv i sin helhet skulle ställa sig i
skuggan, tills hedningarnes tid varder fullkommen;
men det stora världsljuset såg han, och i dess glans
jublade hans ande i honom. Ja, för detta ljus har
hans umgänge med Gud i betraktelsen och bönen
öppnat en så ymnig tillgång till hans egen själ, att
han en dag, då han efter sedvänja infinner sig i
templet, i ett där framburet 40 dagar gammalt
gossebarn igenkänner den blivande förlossaren, Israels pris
och hedningarnes ljus. Och nu tycker sig den gamle
hava nått målet för sin långa levnad. Herre — säger
han — nu låter du din tjänare fara i frid, ty mina
ögon hava sett din salighet.
Vilken skön bekännelse! Vem bland oss ville icke
en gång vara iståndsatt att med uppriktigt sinne kunna
instämma i denna till Gud ställda tanke: »Herre, nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
