Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Predikningar för skolungdom hållna vid Uppsala elementarläroverk (1875 och 1877) - Fastlagssöndag (1875)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
262
PONTUS WIKNER
honom på sådant sätt, att han med slö likgiltighet låter
det komma över sig: huru djupt lidandet skall träffa
honom i hans innersta, det har han antytt genom den
bild han använder. Det skall gå honom som det
vetekorn, som faller i jorden och bliver dött, innan
ett nytt växtliv därur kan uppspira. Ett sådant
vetekorn skall icke blott nedmyllas i jorden, så att
åkermannens harv går däröver och gömmer det undan
solens ljus; utan det skall i sitt innersta upplösas
och dö, det skall brista för den därur framskjutande
brodden. Det är alltså icke blott ett större eller mindre
mått av kroppens eller själens kval, som skall övergå
honom; det är ett kval av en alldeles särskild art, det
är en nöd, som skall komma själva de innersta
livskällorna att utbrista. Var och en, som någonsin
genomgått det smärtans dop, med vilket Guds ande ibland
plägar bryta sig igenom en människosjäl, han kan i
någon avlägsen mån ana, hur det skulle förnimmas
för den, som icke stod där. för sin egen skull allena
utan för mänsklighetens skull, bärande våra synder,
vorden, såsom skriften säger, en förbannelse för oss.
— Barmhärtige Frälsare, väck mitt förstockade sinne,
att jag en gång måtte förnimma en gnista av verklig
tacksamhet för dig, som gjorde detta för mig och mina
bröder, och gjorde det då vi voro syndare, då vi icke
tänkte på dig, icke älskade dig, icke brunno av
glödande kärlek till dig!
Men vetekornet, som faller i jorden och bliver dött,
skjuter sin brodd, blir en planta, som blommar och bär
frukt. Människones son skall uppstå igen. Och huru
skulle det kunna vara annorlunda? Skriften kallar
Guds ord en oförgänglig säd, som föder på nytt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
