Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Predikningar för skolungdom hållna vid Uppsala elementarläroverk (1875 och 1877) - 1 Sönd. efter påsk (1877)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
290
PONTUS WIKNER
ty det är en övernaturlig kraft han i världen inför,
och var och en, som med denna kraft kommer i
beröring, måste även mot sin vilja känna sig träffad
därav. Och väl kan den, som en gång tillhört Kristus,
i sådan mening bliva honom kvitt, att han icke längre
tror, älskar och följer honom, men aldrig i den
mening, att han någonsin skulle kunna upphöra att i
sitt innersta känna sig fängslad av denna underbara
personlighet. Så har det ock gått dig, och, som jag
hoppas, betyder detta ännu —• då du antagligen icke
hunnit förhärdas —■ att du liksom i tysthet gärna
önskade, att Jesus Kristus åter vore din själs vän och
frälsare såsom i forna dagar. Därför är du
visserligen icke längre tillsammans med hans lärjungar
såsom förr; men när du någon gång kommer i deras
närhet och av dem får höra, att han stått levande
mitt ibland dem, så önskar du hemligen, att det vore
sant, ehuru du öppet bekänner, att du för din del
icke tror därpå och icke kommer att tro därpå, förr
än någonting inträffat, vilket du anser vara lika
orimligt, som det tycktes vara orimligt för Tomas, att han
skulle få lägga sin hand på Jesu sårade och dödade
men åter levande vordna lekamen. Och när du får
höra, att Herren Kristus tillsagt sina lärjungar frid
och tillika på deras glada och frimodiga anleten kan
läsa, att det icke stannar vid detta ordet, utan att
de verkligen fått mottaga den gåvan i sina hjärtan ;
då tänker du i tysthet, att det vore just en gåva för
dig, som så länge jäktats av oro och i andlig mening
aldrig kunnat få en fast fot att stå på; och hade
du någonting dyrbart, som du, utan att förvandla ditt
hjärta, kunde lämna ifrån dig, så ville du gärna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
