Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Predikningar för skolungdom hållna vid Uppsala elementarläroverk (1875 och 1877) - 4 Sönd. efter påsk (1877)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 SÖND. EFTER PÅSK.
[1877J
Text: Joh. 16: 5—15.
Vår text förer oss till en av vår Frälsares sista
stunder. Det är aftonen före hans död; han har
tillsammans med sina lärjungar ätit den sista måltiden,
instiftat sin nattvard och står just nu i begrepp att
anträda vandringen till Qetsemane för att därifrån under
natten bliva överantvardad i sina fienders händer och
följande morgon föras till korsets död. Jesus är icke
okunnig om vad som förestår honom. Den väg han
beträtt för att frälsa sina bröder — den Messiasstråt,
som redan profeterna i dess huvudstadier skildrat —
kunde icke få ett annat slut. En av lärjungarne hade
nyss smugit sig ut ur lärjungakretsen. Jesus vet rätt
väl, vad han förehaver: han går förräderiets ärenden.
Stunden är kommen, stunden för den sista stora
frestelsen: det utvärtes blodsdopet och det invärtes
ångestdopet skall i översvallande mått utgjutas över
honom, som i sin faders namn åtagit sig
Messias-värvet. Vilken underlig stund! Om det icke vore så
mycket predikat, skrivet och talat över dessa sista
timmar av det underbaraste liv, historien skådat eller
kommer att skåda, så att våra öron genom att
sömnaktigt lyssna därtill blivit lomhörda och våra ögon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
