Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Predikningar för skolungdom hållna vid Uppsala elementarläroverk (1875 och 1877) - 4 Sönd. efter påsk (1877)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
310
PONTUS WIKNER
någon enda bland de många tusendena, som vet, att
det rätta påskalammet är tillrett, att den sannskyldige
Isak redan bär veden till sin egen offring? En enda
vet det, och det är han själv. Låtom oss se, huru
han uppfattar denna sin egen vandring. När för 2,000
år tillbaka hans stamfader Isak, då en yngling,
vandrade stigen uppför Moriaberget för att offras, då var
hans vandring en vandring vid hans älskade faders
sida: han kunde tala med honom, se på honom och
ur hans fadersöga uppfånga en hugnande blick av
innerlig tillgivenhet. Därför, om han också hade vetat,
att han var invigd åt döden, så hade han i alla
fall bredvid sig det synbara beviset, att han i döden
icke var övergiven, om det ock var hans egen faders
hand som skulle verkställa offringen. Jesus är nu ock
beredd att anträda vandringen till sin egen offerdöd;
men honom skulle det icke vara beskärt varken att
skonas från de marter, som ligga i den på förhand
givna kunskapen om det, som förestod, ej heller att
därvid ständigt kunna se sin Faders ansikte, enär det tvärt
om snart nog i hans själ skulle bliva så mörkt, som det
annars kan vara endast för den, mellan vars hjärta
och Gud lagt sig den eviga dödens kval. Fasorna
av detta mörker skulle inom några få stunder göra sig
kännbara i Getsemane; och utan allt tvivel kunde
Jesus redan i denna stund, till vilken vår text för
oss tillbaka, i sin själ förnimma de sig allt mer
närmande vingslagen av mörkrets andemakter. Särskilt
hade, enligt vad Johannes därom berättar, tanken på
Judas’ förräderi gjort honom bedrövad i andanom
d. v. s. i sin varelses innersta. Icke dess mindre,
såsom han ännu i frestelsens svåraste stund, då han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
