Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Predikningar för skolungdom hållna vid Uppsala elementarläroverk (1875 och 1877) - 15 Sönd. efter tref. (1875)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
322
PONTUS WIKNER
frosseriets, skörlevnadens eller åtminstone lättsinnets
och fåfänglighetens andar komma och gå och känna
sig alldeles hemmastadda; och icke heller dessa andar
äro änglar från Guds rike. Det finns också hem, där
de dagliga gästerna äro misströstan och en sådan
levernets omsorg, vilken förvandlar människan till en
jordkrypande varelse, i stället för att hon skulle
frimodigt gå upprätt; och icke heller dessa andar äro
Guds sändingabåd. Men så är det: varje hus har sina
vänner, för vilka dörrarna företrädesvis äro upplåtna.
Och komma de vännerna icke från Gud och med
Gud, nå väl, så komma de annorstädes ifrån: de
komma från Guds rikes motståndare.
I motsats mot sådana hem, om vilka detta sista
kan sägas — och de äro icke få —, är det en
hjärte-fröjd att gång efter annan få sikte på ett sådant hem
som syskonfamiljens i Betanien. De evangeliska
skildringarna hava städse låtit falla en ljuv belysning av
stilla frid över detta hem. Icke så, att icke jordlivets
oro och bekymmer kan tränga sig även dit —•
motsatsen intygas både av dagens text och av texten för
nästkommande söndag —, men det är en stor skillnad
mellan det, att en dylik orolighetens ande vid ett eller
annat tillfälle objuden tränger sig in, och det, att han
inb judes att komma och vistas där såsom husets vän.
Den ande, som bor i Betanien, är fridens. Det är
dit, Herren Jesus så gärna drager sig tillbaka, uttröttad
av dagens mödor och sina fienders motsägelser, och
det skulle han visserligen icke göra, om icke Betanien
vore ett fridens hem. Ty väl är det sant, att han
själv en gång sade sig vara kommen icke till att sända
frid på jorden utan visserliga svärdet, men det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
