Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Predikningar för skolungdom hållna vid Uppsala elementarläroverk (1875 och 1877) - 16 Sönd. efter tref. (1875)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
334
PONTUS WIKNER
underbart vore att vänta, eftersom Jesus hade flyttat
Martas tankar tillbaka från uppståndelsen på den
yttersta dagen till att förknippa uppståndelsen med Jesu
egen person, skyndade hon tillbaka till sin i huset
kvardröjande syster, vinkar henne avsides och säger till
henne: Mästaren är kommen och kallar dig. Det
är vid dessa ord, vi för en stund skola fästa oss.
Likväl dess förinnan en anmärkning i förbigående.
Denna angår Herrens sätt att närma sig människorna.
Ibland kommer han så att säga mera inifrån, på
tankens och begrundningens väg, och då är det
Maria-sinnet, som finner honom först, ty det är det stilla,
inåtvända sinnet. Ibland kommer han jämförelsevis
utifrån genom de yttre tilldragelserna och
handlingarna; då är det den praktiska Marta, som finner
honom först, och det är då hon, som till honom förer
sin begrundande syster. Detta är ett bevis för den
sanning, vilken vi redan föregående söndag antydde,
nämligen, att det varken är inåtvändningen eller
utåt-vändningen i och för sig, som avgör, huruvida en
själ är i ett inför Gud riktigt tillstånd eller icke; utan
det är den omständigheten, huruvida i vartdera fallet
Herren är med och huruvida, när man vänder sig
inåt eller utåt, man gör detta såsom inför Herren
och för att gå honom till mötes. Gör man icke detta,
så kan man gå inåt, så mycket man behagar, ja man
må med sin tanke skära in så djupt, att det vanliga
människoförståndet omöjligt mäktar tränga sig efter
på så hårfina vägar: till den personliga
livsgemenskapen med Herren skall man på sådant sätt aldrig
komma, ehuru det mycket väl går an att vandra med
Herren och till Herren på alla vägar utom syndens och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
