- Project Runeberg -  Skrifter / 9. Predikningar. I. 1859-1877 /
349

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Predikningar för skolungdom hållna vid Uppsala elementarläroverk (1875 och 1877) - 16 Sönd. efter tref. (1877)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PREDIKNINGAR

349

stodo kring en sjukbädd och bådo med tårar därom,
att detta liv måtte skonas. Och bönen blev hörd,
och det hette med glädje: han lever! Det var jag,
som fick mitt liv förlängt på en faders eller en
moders bön. Så gavs livets gåva på nytt åt änkans
son i Nain; så fick även en gång konung Hiskia sitt
liv förlängt med femton år; men det var under dessa
femton år han förföll i högmodets synd och ådrog
sig från Herren en dom, så lydande: »Si den tid
kommer, att allt det i ditt hus är, och vad dine
fäder församlat hava intill denna dag, skall till Babel
bortfört varda, så att intet skall kvart bliva, — säger
Herren». (Es. 39: 6.)

Kanske kom längre fram en saligare dag än alla
mina förra dagar tillsammans. Kanske uppgick för
mig en skön ungdom, och i en av dess dagar, sedan
jag länge nog hade sökt efter någonting, vid vilket
mitt evighetstörstande hjärta kunde finna ro, blev
jag på ett personligen avgörande sätt ställd fram inför
Jesus Kristus, och han blev min mästare och mitt
hjärtas konung. Den dagen kan jag i sanning säga,
att jag levde. En sådan dag uppgick fordom för
Johannes Sebedei son, men sannolikt också för Judas
från Keriot.

Och nu — vem säger folket mig vara? Är icke
allt som omger mig likasom ställt och grundat på den
förutsättningen, att jag lever, andligen och lekamligen?
Vilka anstalter gör man icke för min själs utveckling?
Var är den, som vågar säga mig öppet i ansiktet:
du är död. Somliga säga "kanske till och med: det
är ett rikt inre liv hos den människan.

Jag har namnet, att jag lever. Så hade ock den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 14 16:10:33 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/9/0349.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free