Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Predikningar för skolungdom hållna vid Uppsala elementarläroverk (1875 och 1877) - 23 Sönd. efter tref. (1875)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23 SÖND. EFTER TREF.
[1875J
Text: Mark. 12:41—44.
Den berättelse, vår text innehåller, förflyttar oss
sannolikt till en av vår Frälsares sista dagar. Det
är till äventyrs den sista bland de dagar, vår Frälsare
besökte templet i Jerusalem. På den så kallade
kvinnornas förgård voro uppställda tretton offerkistor, uti
vilka folket hade att inlägga sina frivilliga bidrag
till templets och gudstjänstens underhåll. Bland de
offrande, vilka Jesus en stund betraktade, voro nu
många rika, som lade mycket in; men så var där en
fattig änka, som lade in två skärvar; och hon prisas
av Jesus såsom den, vilken framburit det största offret.
Skälet till detta lovprisande är enkelt. De andre
inlade alla av sitt överflöd; men hon gav av det, som
hon själv behövde för sitt uppehälle. När hon gav
det åt tempeltjänsten, gav hon det i sina tankar åt
Israels Gud. Åt honom gav hon alltså icke av sitt
överflöd utan av sin nödtorft, således av det
dyrbaraste hon ägde.
Det finns väl i denna världen ingen, som icke någon
gång blir avfordrad ett offer av ett eller annat slag;
och det finns nog ingen, som icke också någon gång
verkligen giver det krävda offret. Så är den
mänsk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
