Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Predikningar för skolungdom hållna vid Uppsala elementarläroverk (1875 och 1877) - 1 Böndagen 1875
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
378
PONTUS WIKNER
som vandrar ibland oss, må vi tacka Gud såsom för
en synnerligen dyrbar gåva. — Och likväl: en vis
be-römme sig icke av sin vishet. Det är nämligen icke
säkert, att den vishet, vi ovan skildrat, i sig
innebär en borgen för en verklig och varaktig lycka, en
sådan själens frid, som varar i döden och genom
döden. Detta begripa vi genast, vad angår den vishet,
vilken blott består i utrannsakandet av denna världens
ting. Kännedomen av naturens hemligheter, likasom
han icke frälsar från döden, ger ej heller i döden
en duglig tröst, eftersom han icke ens handlar om
den rättfärdighet, utan vilken ingen med frid kan
ställa sig inför Guds ansikte. Kännedomen om mig
själv och mitt eget hjärtas lönnligheter tjäna blott till
att ännu mer blotta de invärtes djup, vilka skria
efter uppfyllelse, och vilka ingen sådan kunna
erhålla genom ett blott hopat vetande. Och kunskapen
om Gud, hans väsen och egenskaper, kan vara av
sådan art, att den stannar vid att vara det blotta
minnets eller förståndets sak; och vad hjälper det mig
väl att veta om en guddomlig sanning, godhet, rättvisa
och rättfärdighet, som icke höra mig till? Ja, till och
med det ädlaste bland de vishetsdrag, som vi nyss
framdrogo, och som bestod i att jämte den klara
tanken också älska ett rent och rättskaffens leverne,
kan vara för handen där, varest det icke i djup och
äkta mening finnes frid med Gud. Jag säger ännu
en gång: välsignad den man eller yngling, som lägger
sig vinn om renlevnad och rättskaffenshet; och visst
är, att den, som det icke gör, han är i själ och
hjärta djupt olycklig; men ändå är även detta något,
som icke räcker till för att prisa en människa
verk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
