Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Predikningar för skolungdom hållna vid Uppsala elementarläroverk (1875 och 1877) - 1 Böndagen 1877
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PREDIKNINGAR
417
och falsk nationalstolthet, på yttringarna av ett
självsvåldigt sinne sätta inskriften av ett välsignat namn, att
kalla ytligheten upplysning, laglösheten frihet och allas
lust att befalla över alla för broderskap och jämlikhet.
Må varje folk väl vara på sin vakt, när dessa heliga
namn som mest börja genljuda i dess bygder, att
det icke är ett falskt kram, som då utbjudes i stället
för den äkta varan. Må det veta, att just då, när en
nation i sin helhet börjar att reflektera över dessa
ting och undra, om det hittills med de sakerna varit
så rätt beställt, då är kommet ett av de mycket
avgörande ögonblick, i vilka Herren själv talar till
det folket och säger: Si, jag lägger eder före
i dag välsignelse och förbannelse. Det är
ett i yttersta måtto kritiskt ögonblick, alldeles såsom i
den enskilda människans liv det är ett kritiskt
ögonblick, då hon börjar tänka: ja så har jag blivit
uppfostrad att tänka, så har jag blivit uppfostrad att göra
— men med vad rätt? var ligger för allt detta den
förbindande grunden? Denna fråga måste nödvändigt
en gång göras och på något sätt besvaras av den, som
skall inträda i en ålder av andlig myndighet; och
dock är det visst, att denna fråga bakom sig gömmer
en förtörnelsesten och en förargelseklippa. Det var
på den förtörnelsestenen, som det h e 11 e n i s k a
skönhetssinnet stötte sig, så att det alldeles
förlorade den jämvikt, det dittills så mycket älskat, och
sedan krälade i stoftet i alla sina livsdagar, till dess
det icke orkade andas mer. Det var mot den
förargelseklippan, som den romerska handlingskraften
spillrades, så att det stora världsriket brast sönder i
alla sina fogar. Och likväl kommer väl icke icke
27. — W i k n e r, Predikningar. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
