och anseende, hvilket anseende äfven gaf en reflex åt det sällskap, som kallat honom till sin hedersledamot. För år 1845 hafva vi nöjet att återfinna en årsberättelse af den oförliknelige stormästaren, och meddelas densamma, så lydande: "För sjunde gången sammanträder nu Wiknings-kommissionen. för att enligt de stadgar, som af ålder blifvit antagna, fira sin årsdag på ett sätt, värdigt hvarje sann och skicklig vikningsbroder. Med hvilka känslor vi denna gång öppna årssammankomsten och afgifva den vanliga berättelsen om vikningens utveckling under det förflutna året, bör af hvarje nitisk och värdig vikningsbroder bättre kännas, än det af någon annan kan tolkas, då han erfar, att från alla arbetande bröder i de sju väderstrecken så hugnande och tillfredsställande underrättelser ingått, att vi med visshet kunna våga motse en framtid, värdig våra bemödanden och det mål, hvarför vi sträfvat. Enligt de beslut, som blifvit vid förvikningen fattade, är herr andre ceremonimästaren Qvippe Wallvik anmodad att afhandla de utvecklingar i veck och vikning, som under tidernas lopp blifvit gjorda och torde derför hr andre ceremonimästaren häruti gå kommissionens önskan till mötes." Sedan detta uppdrag blifvit fullgjordt, behagade hr stormästaren derom uttala ett yttrande, som blygsamheten visserligen borde förbjuda historikens författare att anföra, men för att vara sanningen trogen, må blygsamheten för denna gång läggas å sido och yttrandet medddelas, så lydande: "Sedan herr andre ceremonimästaren på ett sätt, värdigt så väl talaren sjelf som det ämne han afhandlat, uppfylt kommissionens önskan, få samtlige dess ledamöter genom mig icke blott hembära honom sin tacksamhet, utan äfven tillkännagifva, att de anse för en heder, att bland sina ledamöter räkna en man, som så djupsinnigt uppfattat betydelsen och syftet af kommissionens andemening.