att se den kommission, som här i dag sammanträder, för att fira den af fädren påbjudna och stiftade högtiden så talrikt besökt, så väl ordnad och så lugnt blicka en oviss framtid till mötes. Orsaken härtill ligger väl icke blott i det närvarande och ensamt i vår förtjenst, ty idén om veck och vikning kunna vi ej tillräkna oss, utan måste vi söka den tillbaka ända i urtiden. Ja, uti det chaotiska virrvarr, som en gång existerat, framskimrade gnistan dertill. Det är väl icke eller så utan sin betydelse, sitt ändamål, inrättadt, att under det den ena hälften af de synliga varelserna äro uti full verksamhet, den andra, hvar i sin stad, utöfvar veck och vikiiing, men vi få derför icke helt och hållet grunda Wikningskommissionens fasthet och samband på några anor, hvilka, huru lysande de än kunnat vara, likväl under tidernas lopp mången gång i en efterverld blott skimra såsom ett dunkelt återsken af sin forna glans. Icke heller kunna vi härleda den från de för naturen stiftade lagarne, utan måste vi således i sambandet med dessa båda, i förening med den kraft och den vilja, som hos oss är inneboende, söka grunden till Wikningskommissioriens styrka, fasthet och fortfarande bestånd. Derföre, värdaste vikningsbröder, låtom oss med förenade krafter möta hvarje intrång på området för vår verksamhet och alltid söka, att från oss utesluta och aflägsna dessa parvenyer, dessa uppkomlingar, hvilkas enda sträfvan är att på andras öfvertygelse och genom omstörtande af gamla, häfdvunna och på naturskäl grundade sällskap och ordnar, bland hvilka Wikningskommissionen intager ett så värdigt rum, åt sig sjelfva vilja söka att gifva en betydenhet och en storhet uti inrättandet af dessa nutidens lösa och chimära föreningar. Detta är, hvad jag om Wikningskommissionens ställning till det allmänna och dess förhållande till framtiden velat anföra. Uti den nu afgifvande årsberättelsen får kommissionens bestyrelse med fägnad tillkännagifva, att från