fasta kraft och hans, så i tanke som handling, alltid visade välvilja för kommissionens bästa och anseende, blifvit till vår glädje förverkligadt och har jag derför nu endast att å Wikningskommissionens och samtlige brödernes vägnar härmed äran hembära vår ende och värdige hedersledamot vår aktning och erkänsla." Detta var sista gången, som Wikningskommissionens högtidsdag firades vid Nyqvarn, alldenstund det gamla värdshuset, som under de närmast föregående sjusofvaredagarne upplysts af kommissionens outgrundligt strålande glans, sedan refs ned och jemnades med jorden. Ledamöternes antal var nu 51. - Revolutionsåret 1848 hade icke någon annan synnerlig inverkan på Wikningskommissionens ställningar och förhållanden än den, att kommissionen var förvisad från sitt forna residens, hvilket, som här ofvan redan är nämndt, blifvit jemnadt med jorden, så att den nu måste taga sin tillflykt till campementsplatsen Malmen, der den då varande, nu i Wernerska trädgården härstädes befintliga officerspaviljongen benäget blifvit åt kommissionen upplåten till dess högtidsdags firande. Förvikning hölls d. 20 Juli i proviantvikmästaren Clousse Wiklons lokal härstädes och förde t. f. sekreteraren Abrahamitius Vikingson (Abrahamsson) dervid protokollet, hvars paragrafer utmärka sig genom åtskilliga pikanta småtrefligheter. Bland dervid fattade beslut må nämnas följande: Proviantmästarinnan Clonciea Viclon antogs att mot kontant erlagda 2 rdr 16 sk. banko hålla kommissionens ledamöter skadeslösa i mat- och dricksväg. Till Wikningskommissionens ständige vaktmästare antogs kanslivaktmästaren Carlsson med årlig ordinarie lön af 4 rdr b:ko. Ceremonimästaren Qvippe Wallvik och premiervikaren Bouvik utsågos att hålla de öfliga talen. Till nya ledamöter invaldes: e. o. kammarskrifvaren och landskontoristen J. Metzén, hvars qvickhet och humoristiska natur samt öfriga goda