öfvervikningssekreteraren J. Metzenius afflyttat till annan ort, utsågs till hans efterträdare vikmästaren Alexius Balettvik, som nu ett par år förestått tjensten. År 1857, då högtidsdagen första gången firades i Ladugårdskällans salong, intogos också 12 nya ledamöter, hvaribland auditören och rådmannen A. F. Olson, som sedermera innehaft öfverofficiantsbefattning inom kommissionen. Hädanvikne voro kontrollören vid Ullmagasinet i Norrköping Wilh. De Bruyn och f. veterinärläkaren Samuelsson i Aska, öfver hvilka ceremonimästaren parenterade. Öfver högtidsdagen 1858, firad, liksom den föregående, vid Ladugårdskällan, hvilade ett tungt sorgedok. Den obeveklige skördemännen, dödens lie, hade nemligen den 4 Nov. 1857 träffat kommissionens älsklige, så allmänt afhållne och aktade hedersledamot, vice häradshöfdingen P. A. Stuart, vid hvars begrafning kommissionen visade sin sorg och saknad derigenom att ett stort antal af dess ledamöter följde hans stofthydda till grafven. I anledning af detta smärtsamma dödsfall yttrade stormästaren i sitt festtal på högtidsdagen följande: "Den stora förlust vi såsom vikningsmedborgare hafva genom ödets skickelse måst vidkännas, genom vår ende, förste, högt aktade och vördade hedersledamots bortgång och slutvikning, qvarblifver väl alltid i minnet af denne glade och vänfaste broder, men, kännande min egen svaghet, har jag på grund af den rättighet mig gifves i konstitutionens stadgande i dess 2:dra boks 2:dra kapitel, medelst utnämnande af en värdig och välförtjent vikningsbroder velat ersätta den mig närmast drabbande förlusten med en ny hedersledamots tillsättande och väljande samt kallat och inbjudit den af min känsla och öfvertygelse väl kände vikningsbrodern, för detta öfvervikningsstandarföraren, hr regementsskrifvaren och riddaren Ekeman till min närmaste man och vänfaste rådgifvare i veck och vikning." Detta val väckte allmänt bifall af kommissionens