ett talande sätt de humoristiska förvikningsprotokoll och årsberättelser, som flöte ur hans välskurna penna. Ur det protokoll, som han förde vid den epokgörande förvikningen å Nyqvarns värdshus den 29 Juni 1861, är nödigt att anföra följande, såsom utgörande berättelsen om det nya stormästarevalet: "Sammankomsten öppnades af öfverceremonimästaren, som i få, men valda, ordalag erinrade om den förlust, som under tiden sedan kommissionens sista sammankomst drabbat densamma, i det dess stiftare och förste, högst förtjenstfulle stormästare gjort det stora slutvecket här i tiden till stor sorg för hela kommissionen, hvarefter han, öfrerceremonimästaren, påminnande om att ingen kropp kan bestå utan hufvud, och att sålunda ej heller vårt brödraförbund kan med den kraft och framgång, som vederbör, utan hufvud, det vill säga ordförande, vara beståndande, hvadan han hemstälde till kommissionen, huruvida ej dess första åtgörande vid detta sammanträde borde bestå i val af ny stormästare, hvartill han föreslog öfverhärolden Charles Bouvik, eller i allmänna lifvet kamreraren K. G. Bodin, erinrande på samma gång om den stora förtjenst och nitälskan, hvarmed denne alltid vinnlagt sig om kommissionens bästa. -- Kommissionens ledamöter, af hvilka en hvar erkände denna förtjenst, gåfvo ock med ett enhälligt, högt skallande ja! sitt bifall till detta förslag, och blef alltså kamreraren Bodin till stormästare utvald. Den nyvalde stormästaren intog nu, sedan på vederbörligt sätt kommissionens statuter och ordförandeklubba blifvit till honom öfverlemnade, högsätet och började föredragningen af de till dagen hörande frågorna." Till öfvervikningshärold valdes vid samma tillfälle förste härolden Leonard Westman. Detta stormästareval var onekligen det bästa och för kommissionen fördelaktigaste, som kunde göras; begåfvad med ett godt och fyndigt hufvud, mycken energi