begagnades till dess kommissionen efter A. P. Anderssons död på sätt och vis förjagades derifrån af frälsningsarmen och förflyttade sig till dess nuvarande lokal. Efter denna episod återgå vi till stormästarevalet efter Bodins död, och utsågs dertill af pluraliteten den åldrige ceremonimästaren. Detta val kan endast anses som en aktningsbetygelse för hans trettiotreåriga trägna tjenstgöring inom kommissionen, då kommissionen icke gerna kunde af den gamle, som nu redan närmade sig sjuttiotalet, vänta sig den kraftfullhet och de egenskaper i öfrigt, som fordrades af kommissionens styresman. Också innehade han icke mer än tvenne år denna höga hedersplats, enär han i följd af flere motigheter, och då han under vintrarne 1876 och 1877 drabbades af svåra sjukdomar, som under månader höllo honom innestängd inom fyra väggar, insåg nödvändigheten att öfverlemna stormästareklubban i kraftigare händer, hvadan han högtidsdagen 1877 tog afsked från stormästarebefattningen, som då emottogs af öfvervikningshärolden Pihl, som dertill enhälligt valdes. Onekligen innehade också Pihl sådana egenskaper, som dertill gjorde honom fullt lämplig, och skulle hans styrelse särkerligen varit för kommissionen högst gagnelig, om icke den omständigheten, att han var bosatt på annan ort, äfvensom hans tjenstebefattning, gjort, att han icke kunde sköta den vigtiga befattningen så, som vederborde, hvadan till och med vikarierande stormästare måste tillsättas. Emellertid hafva de tjänstebefattningar han för öfrigt innehaft och det utmärkta sätt, hvarpå han utöfvat dem, gjort honom förtjent af att i tacksamt minne af kommissionen bibehållas. Vid hans år 1887 inträffade frånfälle hade kommissionen lyckan att få till styresman sin nuvarande stormästare, hvars redan ådagalagda nit och förmåga berättigar till de bästa förhoppningar för framtiden. - Innan jag nu afslutar denna lilla, i mångt och mycket ofullständiga historik, tillhör det mig att