Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELGA WI S BECK
II.
— Om det här hade varit på biograf, sade
Helga, så hade det varit förbjudet. Hon reste sig
ett ögonblick för att pusta ut, hade stått en half
timme lutad öfver den liflösa kroppen på britsen
och arbetat för att väcka den usla gnistan lif, som
hotat att slockna likt det sista flämtande kolet på
härden. Ändtligen hade hennes ansträngningar
belönats med det första tecknet till lif, och Helga
fann, att om hon blott fortsatte ihärdigt, skulle
hon snart väcka det slutna, sofvande barnansiktet
och sätta urverket i gång igen, till nya dagar och
år. Den unga sjuksköterskan, så ung och så fårad
samtidigt, smålog flyktigt åt anmärkningen.
— Jag har aldrig varit på biograf, sade hon,
och jag läser inte romaner heller, sen jag kom hit.
Jag slutade upp, för jag tyckte de var så gräsligt
dumma. Det är länge sen vi hade en så barnslig
liten själfmörderska, tillade hon och fortfor att
gnugga flickans långa bruna hår torrt med en varm
handduk.
— Ännu, tänkte Helga, har jag hennes lif i
min hand. Stackars barn, hvad är det väl för ett lif
jag ger henne?
16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
