Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELGA WI S BECK
flicka med röda kinder. Mamma gick efter varmt
vatten, du får strax te. Nej, hvad du ser trött ut!
Helga svarade icke, hon tycktes tankspridd,
ohågad att konversera, och hon hade alldeles glömt
att hälsa på en tjock gammal fröken som bar
sjuksköterskedräkt men utan alla insignier. Denna sade
heller ingenting, men iakttog Helga noga och
utbytte en blick med den yngre, som sade så mycket
som: låt henne vara i fred.
Gamla faster Wisbeck var mindre hänsynsfull
än dottern och syster Sofi.
— Seså, Helga, pratade hon, tag dig en
smörgås, marmeladen är god, skall du inte ha socker?
Jag var inne och tittade på henne som allra hastigast,
hon ser ynklig ut, men det blir nog bättre, när vi
fått måna om henne. Men kors i alla dar, hvad
hon är vacker!
Helga vaknade upp ett ögonblick och nickade
men försjönk åter i tankar och glömde sitt te.
— Jag kan väl tro, sade den blonda flickan,
ur stånd att tiga längre, att det är underligt att ha
räddat ett lif.
— Ack, sade syster Sofi, och hennes små bleka
ögon sågo godt på Helga, det får väl en läkare
finna sig i.
Helga hade icke hört infallet, eller hon låtsade
icke om det.
— Jag sitter och tänker, sade hon långsamt,
hvad det kunnat vara, som skulle förmått en af
oss, när vi var femton år, att hoppa i Norrström.
Jag vet hur orimlig och förfärlig handlingen syns
en vid de åren, för en gång hade jag lust själf.
19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
