Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELGA WI S BECK
— Men nu har du träffat oss, som inte skall
öfvergifva dig, sade Helga och strök hennes panna.
Vi skall sörja för din framtid.
— Men min mamma säger, förklarade flickan,
att den enda framtiden för en flicka är att bli lika
dålig som hon är själf.
— Vi skall inte tala mer nu, sade Helga stilla,
du skall sofva.
— Skall fröken nu gå från mig för det där om
dektiven ?
— Jag skall hälsa på dig i morgon.
— Är fröken i Armén?
— Nej, det är jag inte, oroa dig inte så mycket.
—. Mamma skrattar jämt åt Armén. Men
Gunilla säger, att de är ena guds änglar.
— Hvem är Gunilla?
— Gunilla bor hos mamma innanför köket.
Hon förtjänar mycket, ibland får jag inte sofva
en blund.
— Hvarför det då?
— För att jag ligger i köket, förstås.
— Får d u vara ifred då? frågade Helga snabbt.
— Jadå, sade Rosa likgiltigt, för det mesta.
Men mamma säger, att snart borde väl jag kunna
försörja henne.
— Är din mamma gammal?
— Nej, men hon är sjuk, hon har hjärtfel fast
ibland är hon glad.
— Hon slog dig ju, sade du.
— Ja, men det är inte så farligt, hon är
minsann rädd om mitt utseende. En dag må fröken tro,
22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
