Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELGA WI S BECK
liga Helga satt framåtböjd och lyssnade till den
tystlåtna fröken Lind, som nu plötsligt börjat mala
en lång, oafbruten ström af ord.
— Ni tänker förstås, sade hon, att det finns
icke den gamla fröken, som glömmer att påminna,
att hon är ogift af eget fritt beslut. Det vi är
stolta öfver, det skrattar ni bara åt. Som t. ex.
åt att Ida Portman aldrig gifte sig med
fosterdotterns far, och föredrog att upprätta sig själf.
Själf har jag visserligen icke valt ensamheten, om
jag skall tala om det, men jag hade gjort det
om det kommit på fråga, hellre än att gifta mig
med en man, som icke motsvarade de kraf vår
generation, när den var ung, ställde på männen.
Sådana var vi. Gör det efter om ni kan.
— Jag tror inte, att vi unga har mycken lust
att göra efter, svarade Magda öfverlägset. Vi har
nog hört ’talas om det där, men vi har inte riktigt
tålamod med dem, som isolerade sig i förnäm
ensamhet, när de inte fann det högsta. Vem är
jag, att jag skall fordra det absoluta?
— Jaså, gör inte ni unga det?
— Vi unga, svarade Magda litet undervisande,
vi tror, att det är ens plikt att ge sig in i lifvet,
och offra det alla sina krafter. Vi tror, att vi får
ta vår lilla anspråkslösa lott och lycka sådan den
kan bli.
— Med eller utan kärlek?
—• Den stora kärleken, svarade Magda, något
bedragen af den frågandes höfligt intresserade ton,
är icke absolut nödvändig, en god kvinna blir
lycklig, om hon har dem, som behöfver henne
41
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
