Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELGA WI S BECK
verkligen, hon målar nämligen inte den här
årstiden. Hon virkar.
— Jämt? frågade Brita.
— Hon är mycket flitig åtminstone.
Då och då under middagen mötte Helgas
blickar Jan Eldings. Hon hade inte sett den unge
mannen förr än i dag, hans närvaro vid middagen
förklarades ju mycket lätt däraf att han hyrde ett
rum i familjen, men den oroade lika fullt. Han var
mycket för elegant och polerad och efter tonen att
döma alltför bortskämd och hemmastadd i lifvet
för att tänkas ha fäst sig vid den enkla och blyga
Brita, och likväl var det ju tydligt att han underhöll
någon liten historia med henne, ja helt liten troligen,
fast hennes lycka var så stor. Jan Elding undvek
icke hennes forskande blickar, han återgäldade
dem med ett intresse, som var lika stort ehuru
af något annan art.
Denna kvinna, tänkte han, som obducerat,
opererat och allt det andra, och nu är hon gynekolog,
hon med sitt oberörda ansikte och sina glada
flickögon. Han kände några manliga medicinare och
var förtrogen med deras jargon, och ju fler detaljer
ur den, som han erinrade sig, dess mer intresserad
såg han på Helga. Hon kom plötsligt på honom
med en blick, och .erfarenheten gaf henne en
ledtråd till dess tydning.
— Han är redan nyfiken på en annan, tänkte
hon, då de reste sig från bordet. Hon såg Brita
manövrera en smula dumdristigt och tafatt för att
få Elding ensam i ett hörn, så obehärskad, att hon
46
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
