Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELGA WI S BECK
— Kanske har de förtalt Jan för dig också,
sade Brita försöksvis.
— Hvad har de sagt dig då, Brita ?
— Jo, det var mamma, hon försäkrade, att han
left illa och tyckt om andra, alldeles, som om han
inte skulle ha talt om allt för mig själf. Men jag
vet väl bäst, att han aldrig älskat riktigt rent och
innerligt fore mig.
— Är du viss på det? Hvad har du för
säkerhet?
— Man talar icke annars så som han gör,
svarade Brita. Han säger, att han hela sitt lif väntat
på mig.
— Det säger de ofta, svarade Helga, så om
du inte har andra bevis —
— Nå, vänta då, sade Brita andlöst, vänta, så
skall du få se.
Ur klänningslifvet framtog hon en halft
sönder-läst, tårfläckad breflapp.
— Läs, sade hon, läs, så får du se om du
tror att den, som skrifver så, kan bedraga.
— Läs upp första raden, sade Helga.
— »Jag skulle kunna öfvervinna döden för att
få se dig och höra din röst», läste Brita med
triumferande stämma.
— Och fortsättningen, sade Helga, vänta lite,
låter den inte ungefär så här: »om du doge skulle
jag också dö, af hunger efter dig, som mättat mitt
hjärta och min själ.»
" Brita flög upp som en sparf framför en vagn,
såg ett ögonblick på Helga, med en djupt
förebrående blick och rusade ut ur rummet.
61
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
