Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELGA WI S BECK
— Jag undrade om du tål hela sanningen,
svarade Helga, men så fann jag, att du måste.
Brita sjönk ihop synbart. En olidlig fruktan,
som i ett ögonblick mätte all den fasa det nästa
kunde bringa, slog ner i henne.
— Ja, sade Helga, du måste. Det är inte värdt
att du längre ägnar din kärlek och din dyrkan åt
den mannen. Du måste veta, att det var af en
patient, som jag för första gången hörde de där
vackra fraserna, och hon kom från honom mycket
värre tilltygad än du nu.
Långsamt stoppade Brita in brefvet igen, och
när hon tog fram handen, som rört vid hennes bara
skinn, såg hon på den, som om hon väntat att
finna den blodig af sitt blödande hjärta. Hon
förmådde icke tala, icke röra sig, knappt tänka, hade
nog med att sitta mycket stilla och uthärda.
— Hvad tänker hon? undrade nu Helga i
sin tur.
— Brita, sade hon, inte sant, du förstår, att
din värdighet kräfver ett svar på en sådan skymf,
det blir lättare för dig sedan.
— Hvad tycker du då att jag skall göra?
Helga reste sig ur skrifstolen.
— Sätt dig här, sade hon, och skrif och låt
honom veta, att du afslöjat honom, eller hellre,
om du det vill, att jag har afslöjat honom för dig.
Mer torde inte behöfvas för att du skall få vara
fullkomligt i fred hädanefter för den figuren.
— Aldrig gör jag det, svarade Brita. Helga,
du är grym, »figur», du vet inte hvad kärlek är.
Stackare, hvad han skulle bli förtviflad, som är så
63
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
