Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELGA WI S BECK
ett par vingslag och flögo bort. Snart sof hon
som ett barn.
Magda betraktade henne i brasskenet, det
tycktes henne underligt, att se den alla litade till så
värnlös, så lik en liten flicka i sömnen.
— Ack, har jag sofvit länge, Magda?
Magda, som under en halftimme inte ens vågat
svälja, reste sig glad.
— Nej, allt har varit så tyst, och jag har suttit
och funderat. Minns du, Helga, när du blef
medveten om mig första gången?
Helga smålog, hon visste, att detta alltid var
Magdas sätt att inleda förtroliga samtal, att svärma
en smula och att det strax skulle komma: tänk,
om jag anat då, att jag skulle bli gift med din
bror!
— Det glömmer jag minsann inte, sade hon
vänligt, det var efter mina tre föreläsningar på
era sociala kurser, när du kom fram för fronten
och gaf mig blommor från »tre hundra tacksamma
åhörare ur Stockholms högre läroverk». Det var
ett mycket vackert sätt att inleda bekantskapen,
kära Magda. Jag minns mycket väl, att jag tyckte
du såg hurtig och treflig ut.
— Ja, men du kunde inte drömma om att jag
skulle bli din svägerska i alla fall?
— Nej, svarade Helga och log.
— Tänk om de andra flickorna anat min
blifvande upphöjelse, fortfor Magda belåten, de skulle
ha mördat mig af afundsjuka, så det var egentligen
synd. Herre Gud, hvad. vi älskade dig!
08
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
