Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELGA WI S BECK
— Stäng dörren, svarade Hans.
Magda rodnade.
— Du förstår, sade hon ursäktande, han tycker,
att så länge allt går sin jämna gång, behöfver det
inte talas om.
— En beundrare är jag i alla fall viss på, sade
Helga tröstande, och det är du.
— Men jag försäkrar dig, sade Magda. Du
skulle bara höra, när någon i gossarnas närvaro
råkar nämna att »er syster hon är ju
rösträttskvinna», då blir det fart i dem. — Jag vill se, om
det finns ett fruntimmer med lite ruter i som inte
är det, säger Hans. Och har jag inte berättat,
när Alf var på middag med oss en gång, att där
var en af hans förmän, som ville göra honom
förlägen med att fråga hvad han tyckte om
suffraget-terna? Inte? Jo, hela bordet tystnade för att
lyssna, men Alf svarade lugnt och säkert:
»Eftersom min syster Helga kan försvara dem, så har
de nog vägande skäl för sitt uppträdande.» Men
för guds skull, tala inte om att jag sagt det.
— Nej, sade Helga, men det gläder mig. Och
alltid rörd öfver vänlighet, fick hon tårarna i
ögonen.
Magda märkte, att hon gjort intryck och var
belåten.
— Du vet kanske, att pojkarna och jag ofta
grälar kvinnosak, de tycker ju, att jag är
öfverdrifven och löjlig. Då brukar jag krypa bakom
dig, Helga tycker likadant, säger jag. — Helga, ja,
säger Alf, hon skränar inte hon, hon arbetar.
70
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
