Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELGA JV I S B E C K
— Nej, det har -jag inte tänkt på, hur kom du
på det?
— Jo, ]ag är rädd för det själf. Det är
otänkbart att ha varit så lycklig som jag varit hela
mitt lif utan att vara lite ytlig. Jag vet ju att
det är så sorgligt här på jorden, och ändå tycker
jag det är så förtjusande att lefva. Kan jag hjälpa
det! Som bara i dag, jag vaknade med hufvudvärk
och ondt i bröstet, men jag tyckte det var lika
lifvadt ändå.
— Lika lifvat ändå! Då är diagnosen klar:
ytlighet!
— Nej, men hör, Helga, allvarsamt, det ligger
nog ändå något i det. Att det var lifvadt i skolan
och på högskolan, det är ju ingenting märkvärdigt,
men att inte ens kärleken och äktenskapet erbjudit
några konflikter, det tycker jag är värre. Jag var
verkligen beredd, att det skulle bli trassligt
åtminstone någon gång att bevara sin personlighet, för
vi kvinnor nu för tiden har ju ändå en viss
värdighet. Och nu undrar jag så mycket om
jag är så ytlig, så jag inte här märkt, när Hans
kränkt min värdighet?
— Det har nog inte Hans märkt heller i så
fall, svarade Helga allvarligt.
— Nå, men så den stora konflikten mellan
hemmet och arbetet, den har jag inte sett till
heller. Inte tycker jag det är svårt att studera
och sköta hemmet, det är bara att skynda sig det.
Hans7 tider och mina går så bra ihop, så jag hinner
godt både med frukosten och middan, och städet,
som du skaffade mig, är ju underbart.
72
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
