Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELGA WI S BECK
växande, hviskande klunga. I motsatt hörn stodo
de unga herrarna, endast en och annan af de
mera verserade vågade sig in för att göra sin
uppvaktning för chefernas och styrelsens fruar.
Längst bort satt en liten grupp af de mera
blygsamma tjänstemännens hustrur och samtalade
stillsamt och oafbrutet om barn.
Slutligen kom Helgas manliga kollega i
bolagets tjänst fram och hälsade.
— Jag undrade först hvad det var för en dam,
sade han, som stod och tog sig så bra ut mot
den röda sidentapeten. Och så upptäcker jag en
af mina kolleger. Man misstänker inte dem just
för att välja bakgrund. Är ni ensam, skall vi inte
gå dit in ett tag?
— Jag vet inte om jag hör dit, svarade Helga
muntert, det här rummet tycks vara för de
själf-försörjande.
— Ja, men de försörjda är roligare att se på.
Där inne var nu samlad en rikedom af guld
och pärlor, brokad och pälsverk, och händelsevis
här och där ett ansikte. Men af dessa var det
blott ett par, som hade den utsökta och lätta
skärning, den fina och segrande ungdom, för hvilken
var skapadt detta graciösa mod, som de alla troget
buro. Dessa svenska ansikten med litet medfarna
drag, för magra eller för feta, utan smink eller
tusch, verkade så underligt bortkomna tillsammans
med den kontinentala paryren.
En ung dam, som var mycket elegant, gick
förbi vid sin mans arm.
105
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
