Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELGA WI S BECK
— Ja, sade flickan, veta ja. Men säg, doktorn
som känner dem, i grund och botten är de väl
alldeles lika eller hur?
Helga tänkte litet på svaret.
— Ja, doktorn, det är sant, sade flickan då,
doktorn tror visst på någon ny kvinna.
Helga, alltid mycket lyhörd, såg upp, hon hade
tyckt sig märka en aning af hån i flickans stämma.
— Ja, sade hon, det gör jag, för jag har sett
henne.
— Nu kommer det en parlamentär öfver till er
också, sade flickan, adjö då, doktorn, kanske kan
ni visa mig den där nya kvinnan någon gång.
Det var den unga frun från hushållsskolan,
Helgas forna skolkamrat, som nu kom rakt öfver
golfvet, med de lätta steg man tar, då man bär
en vacker toalett. I sällskap hade hon sin man,
en herre med mera hull än hår.
Helga gjorde intet försök att gå dem till mötes,
hon förblef stående och försökte jämföra den
kvinna, som kom emot henne, med den bild hon
bevarade i minnet af henne från hennes
skol-flicksår. Ack, hon hade ägt en underbar,
hemlighetsfull fägring, en fägring som från en annan
värld. Äfven kamraterna, som ständigt påmindes
om att hon var en helt vanlig flicka, kunde undra
ibland, då de sågo henne le, om de icke alldeles
misstagit sig på henne, om hon icke till slut dolde
några sällsamma skatter i sitt hjärta. Men hon
fnissade bara som en skolflicka åt ingenting, fast
det var så svårt att tro.
Men nu var allt detta borta. Det var samma
111
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
