Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELGA WI S BECK
derliga, oskrymtade manhatet, sade en ung spefull
röst bakom dem, och där stod flickan själf. Jag
föredrar det framför det myckna moderna talet om
samarbete. »Med männen och för fosterlandet»,
nej tack, det är inte för mig.
Hon skrattade muntert, men litet forceradt och
såg just nu mycket grann och stolt ut.
Helga iakttog en tydlig beundran hos fröken
Portman, när hon fäste blicken på dottern.
— Det känns skönt nu, fortfor flickan och
talade mycket snabbt, medan hon häftigt svängde
solfjädern rundt på snodden, att allt är afgjordt.
I morgon är jag fri, och herr Blomsten får behålla
skottpengarna. De andra flickorna törs inte hålla
med mig nu, men de har inte mycket för det, de
kommer snart efter. De begriper inte
sammanhanget, men det gör jag. De har inte märkt, att
kvasten är lyft för att sopa oss ut ur
arbetsmarknaden.
— Men det är ju nonsens, det kan ju aldrig
gå, sade Helga. Ingenting kan ändra utvecklingens
gång.
— Tror doktorn verkligen, att det är så
omöjligt?
119
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
