Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELGA WI S BECK
— Ja, sade Helga, det gör så, men hvad skall
det tjäna till att säga emot? Om man tviflar, så
låt oss visa dem med våra handlingar,, att vi duger.
Jag vill inte skrifva en artikel, hvilket jag visserligen
skulle kunna, men jag vill göra mitt yttersta i mitt
yrke. Och låt dem som har tillfälle till det, hon
smålog, visa att deras kärlekslif ingenting tar från
deras yrke och tvärtom, eftersom man har så mycken
oro i den vägen. Det är så vi skall svara.
— Ja, men det vinner vår generation
ingenting på.
— Nå än sen då?
— Ja, du får väl själf se, när du vill söka
lasarettsläkartjänst. Men det kanske du inte tänker
göra.
— Jo, så snart jag kommer åt, sade Helga
skrattande. Nej, seså, ni får mig inte till att skrifva min
egen orlofsedel, men jag skall sköta min tjänst.
— Doktorn skulle ha litet mera fanatism, sade
fröken Portman besviken.
Helga såg på henne, det kändes alldeles som
när hon var barn och man sade: Helga förstår inte
vänlighet.
Syster Sofi smålog.
Och Helga skötte sin tjänst. Hon deltog
dessutom med fröken Portman i bekymret öfver
fosterdottern, hvars rykte följde henne i hälarna på
hvarje ny plats, men som, sanningen att säga, icke
gjorde mycket för att hålla det på afstånd, hvadan
Helgas försök att hjälpa blefvo ganska fruktlösa.
Efter ett par timmar hos föräldrarna för att ut-
162
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
