Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELGA WISBECK
XVI.
När Helgas födelsedag steg in till henne med
den hvitgrå vintermorgonen, fann den henne i den
hvita sängen, och i armens krökning hade hon dolt
ett par ögon, som nyss slutits. Hon tycktes sofva
tungt, hon var långt bortom medvetandets gränser
och hörde ingenting af hur man hviskade och sprang
fram och tillbaka utanför dörren.
Det var först då Magda försiktigt öppnade,
som hon vaknade. Hon kom icke ihåg
födelsedagen, endast uppvaknandets snabba ångest
genomilade henne, och hennes läppar rörde sig sakta, när
hon mumlade som hvarje morgon: åter en dag,
nu gäller det åter en dag. Men ett ljussken genom
dörren, ett buller, ett lågt skratt varskodde henne
om hvad som var på färde, hon vände sig hastigt
mot väggen, hon kunde icke visa sina ögon, fulla
af blod. När hon tvangs att se upp, stod vid
sängen ett reguljärt födelsedagsbord med blommor,
kaffebricka och presenter. Och omkring detta
Magda, Brita och Lotten, gratulerande och
afvak-tande sin välförtjänta belöning och tack. De fingo
inte vänta förgäfves, Helga sade allt hvad man
väntade af henne: så vackra blommor, så godt
kaffe, så snällt af er.
22.1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
