Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I-IELGA WISBECK
så ondt på det viset genom värmen. Då började
hon öja sig, hon hade hållit så hela tiden, hvarför
hade inte Alf sagt till henne? — Nej, sade han,
det nändes jag inte. Då brast hon i gråt. Men jag
satte henne att hjälpa mig, då blef hon lugn, lydde
och var påpasslig.
Jag tänkte att jag skulle dra nytta af tillfället,
så när vi förbundit pojken och lagt honom på
en schäslong, talade jag allvarligt med henne i
hennes så kallade salong. Ja, hon hade det då så
bra, så hon kunde inte önska sig bättre, försäkrade
hon. Nå, men Alf då? Jag sade henne hvad jag
visste om att han försummade sitt arbete, frågade
om hon inte själf sett, att han tacklade af.
— Ja, om en enda skulle gå under för min
skull, sade hon då, hvad gjorde det. Hur många
såna som jag tror doktorn har fördärfvats för deras
skull? — Ja, men Alf, sade jag, är kanske den
ende, som håller af Rosa riktigt. — Tror doktorn?
sade hon med en obeskriflig min. — Rosa kan
kanske inte skilja på det, sade jag. Men tänk på
att han inte nändes säga till Rosa att ta bort
händerna. — Det finns de, som har gjort mer än så
för mig, sade hon då. Jag ville inte resonera vidare
utan gjorde mig redo att gå. Då började hon af
sig själf och höll mig kvar. Nu var hon en dålig
flicka, men hvad skulle hon göra? — Tror doktorn,
att han där inne ensam kunde hålla mig, jag måste
ha dyra kläder och champagne och blommor.
Arbeta, det ville hon inte, det skulle ingenting förslå.
För resten, hon dugde ju ingenting till. — Det
finns bara ett, som hon kunde förtjäna pengar på
238
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
