Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I-IELGA WISBECK
hon Gunilla hviska till Rosa: det skall hon inte ha
gjort för inte. Tänk, det skulle Emeli vetat, att
hon skulle bli så hedrad i det sista.
När ceremonien var öfver och Helga tog
afsked, sade Gunilla högtidligt: om doktorn tillåter,
så gör jag sällskap, för nu så reser jag direkt till
Vårt Hem på Grefturegatan.
Helga hade uppfyllt Cornelias bön så som hon
gjort många handlingar, utan att veta att hon gjorde
något ovanligt, med det oskuldsfulla modet hos den,
som lefver utanför familjelifvet, och bryter mot dess
lagar, alls inte af trots utan af glömska af hur man
ser och mäter innanför dess skrankor.
Hon blef därför oerhördt öfverraskad, nar Brita
en kväll kom upprusande och bad om förklaring
på hur ett sådant rykte kunnat komma ut, som att
Helga följt en dålig kvinna till grafven och i
sällskap med, det var väl den där otäcka Rosa eller
hur?
— Jag vet ingen annan förklaring, än att någon
har väl sett det, svarade Helga förvånad.
— Det är då verkligen sant, klagade Brita.
— Javisst, svarade Helga i en ton, som Brita
kände, törs jag fråga, hvarför du kommer och
förhör mig angående mina handlingar?
Brita svarade inte på detta, hon satt och
skrufvade litet. Slutligen sade hon: jag anser, att det
är min plikt att låta dig veta, att man säger, att du
gjort det i egenskap af blifvande svägerska till den
där förtjusande Rosa.
— Tack för din älskvärdhet, sade Helga, törs
261
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
