Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I-IELGA WISBECK
riska efterkonversationen på fem minuter, bröt Brita
samtidigt upp, och faster Wisbeck såg dem från
fönstret gå gatan neråt under lifligt samspråk.
— Jojo, sade hon, man får se åtskilligt, innan
vår herre låter en sluta. Knappt har hon kommit
ur ett elände, förrän hon kastar sig i ett nytt.
— Det här blir nog inte något elände, sade
Magda. Det här är ett annat slags karl. Det här
blir allvar af, skall tant få se.
— Ja, nog blir det allvar alltid, suckade den
gamla frun. Men mer än två nätter för hvar kan
jag verkligen inte kosta på mig.
Efter middagen försvann Helga på en timme
och kom tillbaka just då tant Wisbeck stod redo
att bryta upp efter att belastat Magda med goda
råd angående barnskötsel, råd för hvilka Magda
var så mycket mindre tacksam som af tant Wisbecks
sex barn endast ett uppnått mogen ålder. När
hon gått, skred man till att göra lillan i ordning
för natten.
— Kalla på Hans, är du snäll, bad Magda, han
skulle inte förlåta mig, om han inte finge öfvervara
badningen. Hans kom ögonblickligen, och med
stor ömhet betraktade han mor och barn, där han
stod med handen på Magdas axel, som för att
åskådliggöra sin ställning af beskyddare.
— Detta barn är världens första barn, tänkte
Helga.
— Det är ändå först när man fått en dotter,
som man får en verklig medkänsla med kvinnokönet,
sade Hans plötsligt fundersamt. Och i detsamma
upphäfde lillan ett kraftigt tjut — hon protesterar
270
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
