Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I-IELGA WISBECK
— Det gjorde kanske jag med, svarade Helga
med ett flyktigt leende.
— Men jag tänker det än. — Ja, ja, jag vet,
men en ledare bör just vara fri — hvad det än
må kostat och ha gifvit upp sig själf. Ändtligen
har vi kommit dit, att vi kan hålla hop och följa
en ledare. A vänta bara, en dag står du i spetsen.
— Säg det till någon annan.
— Nej, jag känner ingen annan. Kan du ge
mig ett enda skäl, hvarför du skulle förlorat dina
möjligheter att bli ledare?
Helga skrattade till.
— Jag trodde jag hade gjort det.
— Nej, det blef du bet på. Allt är ju kvar,
som fanns förut. Målet är kvar, vi är kvar, vägen
är kvar, och det är precis samma skäl som förut,
hvarför vi hvarken skall stanna midt på vägen eller
vända om. Och om du tänker efter, så är ju
t. o. m. din ensamhet samma ensamhet som den
du lefde i förut. Nå?
— Du talar mycket vist, men du förstår icke,
att jag icke är densamma.
— Nej, det är mig obegripligt hur hänförelse
för en sak kan dödas af en personlig missräkning
som inte hör dit?
— Då har du aldrig sett, att man kan slå ner
en eld med en käpp, sade Helga.
285
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
