Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELGA WISBECK
till det här gycklet. Magda och jag hade aldrig
gjort det, om vi inte fått höra, att du lofvat komma.
För då tyckte vi, eftersom vi hade allt packat och
färdigt, att vi lika väl kunde resa hit ut, som sitta
hemma.
— Ja, det var just hvad jag också tyckte, sade
Helga.
— Men jag ångrar det nu, för ingen människa
kan stå ut att vara på glädjefest, när man själf är
ledsen.
— Ä, säger du det? Helga smålog. Hvad är
klockan? Sex. Då kommer brudparet att klä om
sig inom ett ögonblick. Man har visserligen bedt
oss att stanna till nästa tåg, men jag sade, att vi
måste resa redan med sjutåget. Så snart är ni
fria.
— Och sen blir det att gå hem till dig och
väcka lillan och gråta öfver henne, jag riktigt
grufvar mig.
— Det skall du inte göra. För lillan afreste
half sex med Lotten till ett barnpensionat ner i
Sörmland i sällskap med en af mina kamrater, som
är läkare där. Så fort ni har rest, far jag själf dit
för att inspektera närmare och trifs hon bra, så
får hon stanna ett par veckor.
Hans såg häpen på Helga.
— Du är dig då alltid lik.
— Ja, jag var beredd på att ni skulle
misstycka, men jag visste ju, att det var bäst.
— Hon tror att jag misstycker, när jag säger
att hon är sig lik! Tvärtom, förstår du väl. Skall
vi inte gå bort till de andra?
20. - Helga Wisbeck. 305
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
