F.V. Thorsson. En minnesskrift / 60 (1926) Author: Ivar Vennerström Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åter i Ystad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skorstenar för förvaring av smuggelgods. Företagsamma
handelssläkter slogo sig ned vid stadens alla tullar för att
plocka forbönder. Tidigt fanns där förmögenheter av
storkapitalistiska mått. I början
av 1800-talet bildade några
rikemän i Ystad Sveriges
första privatbank. Ännu i slutet
av 1880-talet, då Thorsson
hamnade i staden, låg dess
ekonomiska liv och dess
förvaltning i händerna på en
stolt köpmansaristokrati, på
några mäktiga köpmans
familj er, som med kapitalistisk
hänsynslöshet utnyttjade och
värjde sin gamla diktatur.

”Stampen” i Ystad.

En deltagare i 1891 års
skolläraremöte i Ystad
förvånade sig över, att
socialismen kunnat bli ett sådant
plågoris i ett samhälle, som
kännetecknades av ”musik
och konstsinne, gladlynthet
och gästvänlighet och
gemytlighet utan spår av
småstadsdryghet”. Den radikale Ystadsskolläraren Axel
Svensson, som just då bröt upp till Fredrik Borgs tidning i
Hälsingborg med en hel del smädliga glåpord i hälarna till
avskedshälsning, liksom man också samtidigt önskade Thorsson
dit pepparn växer, hänvisade undraren att höra sig för bland
stadens hantverkare och arbetare. De skulle säkerligen som
orsaker till socialismens starka växt peka på ”penningklassens
grötmyndighet och dumdryghet, knutssalsstyrelsens egenmäk-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>